Nyss hemkommen från privat resa för att planera bröllop i Thailand funderar jag över den svenska självgodheten och trångsyntheten. Min egen när det gällde att mötas i konkret planering kring t ex 60 bröllopsgäster (den svenska fmiljens lagom-antal) eller minst 1 000 (det självklara för den thailändska familjen). Det gick förstås att lösa med förståelse och engagemang från båda sidor. Men det krävde lyhördhet och byte av perspektiv.

Betydligt värre var det när jag passade på att träffa några av de FN-organ i Asien som Kvinnoforum arbetar med. Ofta vill jag låtsas att jag inte kommer från Sverige. Som en av de Asien-ansvariga för Unescos trafficingprogram sade ” När det kommer svenskar går det inte att föra ett samtal. Ni vet alltid bäst. Och om vi inte sväljer er sexsköpslag direkt anses vi vara för trafficing. Ni är inte till hjälp snarare till skada”. Självklart vet jag att det är problem med delar av det svenska arbetet (UD undantaget men dessvärre är det inte UD som hörs mest) ute i världen. Denna typ av kommentarer möter jag i många delar av världen från internationella organ, från rgeringsföreträdare och från NGO:s.
Kvinnoforum arbetar annorlunda och det framkommer efter en stunds samtal. Ändå är det plågsamt att bara för en stund sammankopplas med detta självgoda och kulturblinda förhållningssätt som ofta finns från svenskt officiellt håll.
Som så ofta slutar jag därför med en uppmaning till den svenska regeringen att tydligt ändra detta etnocentriska förhållningssätt som finns kvar från förra regeringens tid.

Annonser