Upp och nedvända världen. Alliansen bättre för de allra mest utsatta i samhället

Nu har socialdemokraternas analys av valnederlaget kommit. Misslyckandet med arbetslöshetsfrågorna är givetvis en förklaring. Hur blev det då så? Att det blev upp och nedvända världen. Under s-styret var det nödvändigt att följa med flickor och unga kvinnor till försäkringskassa, arbetsförmedling och socialtjänst för att hindra att de blev bestulna på sina liv. I vårt dagliga arbete på Kvinnoforum och Xist möter vi flickor och unga kvinnor som lever under svåra omständigheter. De fullföljer inte skolan, de är arbetslösa, de skadar sig själv, de utsätts för övergrepp hemma och i skolan samt bland kompisar. Till detta kommer problem med beroende och missbruk, ätstörningar, inlärnining, mm. Vi vet att det behövs så lite för att de ska vilja vilja utbilda sig och skapa bättre liv. Det enda som behövs är rätt insatser. De kan och de vill men de får inte. Det svenska välfärdssystemet stjäl de ungas möjligheter till värdiga liv där de kan utveckla sina resurser fullt ut. I stället övertygas de unga att de inte kan klara sig och de långtidssjukskrivs eller förtidspensioneras. Och vilken unga människa i en svår situation kan stå emot det system som kortsiktigt löser deras ekonomiska problem?

Det är ett ofattbart svek. Mot flickan som förlorar självkänsla och möjligheter, mot samhället som förlorar en viktig del av framtida arbetskraft, mot skattebetalare som tvingas belastas med utgifter som är felriktade och/eller onödiga. Varför blev det så?
Och kan Alliansen genomföra det de lovade i valrörelsen och få till ett systemskifte? Det verkar så.

Vi ser redan nu, i vårt dagliga arbete med unga som lever i svåra livssituationer, att olika myndigheter har en mer positiv och aktiv inställning till att se andra lösningar för våra grupper. Detta betyder att våra grupper får större möjligheter till bättre liv. På kort sikt betyder det också övergångsproblem för en del som drabbas av ändrade villkor och synsätt.

När jag ser denna förändring där Alliansens politik och åtgärder på det stora hela är bättre för de allra mest utsatta grupperna i Sverige än vad socialdemokraternas blir det upp och nedvända världen. Är den inte socialdemokratin som värnar om dem som har minst resurser i samhället? Är det inte de borgerliga partierna som ger till dem som redan har och anser de mest utsatta som försumbara? Hur kommer det då sig att det i verkligheten är precis tvärtom?
Jag bara undrar.

 

Det är dags för det svenska näringslivet att ta över initiativet i jämställdhetsfrågan och inte längre låta sig hunsas av jämställdhetspolitiker och kvinnorörelse.

Igår deltog jag i Investors stämma i ett till sista plats fyllt Folkets Hus i Stockholm. Gudrun Schyman deltog som ägare och drev upp jämställdhetsfrågan på banan. Det är utmärkt att politiker gör det de har i uppdrag att göra; att driva frågor och göra synligt för allmänhet, media och beslutsfattare hur förhållanden skulle kunna förbättras.

Däremot är konfrontation som enda kommunikationsstrategi inte det klokaste valet. Dessvärre förändras faktiskt situation sällan enbart av barrikadkamp. Ofta leder det snarare till att de som ska påverkas går i försvar och olika meningsföreträdare polariseras. Så skedde också i fallet Investor. Fokus blev att företagsledningen försvarade sin egen vilja och duglighet på området. Det är det klassiska mönstret. Företagsledningar tvingas eller väljer att spela med i kvinnorörelsens agenda: det gäller att synas och höras på barrikaderna och alla som inte är med till hundra procent är fienden. I Investors fall är då ”Maktens Män” som är fienden. Ett sådant synsätt leder inte framåt.

Det som leder framåt är att näringslivet tar över initiativet i frågan. Varför finner sig styrelser och operativa ledare att låta sig hunsas av jämställdhetsministrar (tidigare) och en kvinnorörelse som har marginell erfarenhet av näringslivets villkor? Varför finner sig ledningarna i att ständigt få smäll på fingrarna och bli uppläxade som små pojkar några gånger om året (årsstämmor, HM:s jul annonsering, och 8.e mars).

Genderperspektiv är en viktig del av diversity-managment, som är ett av företagens viktigaste instrument för att öka nytänkande, precision i kund- och marknadsanalyser, rekrytering, intern och extern kommunikation, chefsutveckling etc etc. Och därmed öka företagets effektivitet och vinst, vilket är ägarnas intresse samt styrelsens och den operativa ledningens uppdrag. När det gäller diversity-managment är gender dvs olikheter mellan kvinnor och män den faktor som ger flest positiva resultat när sk gender-managment används som metod.

Vilken styrelse och operativ ledning vill eller kan undlåta att använda ett av de styrmedel som ökar deras företags möjlighet att öka sin framgång? Vilken företagsledning vågar riskera att bli frånkörda av mer strategiskt kloka konkurrenter? Det är en avgörande fråga för ägarna. Den har Gudrun Schyman drivit fram på agendan för en stund. Nu är det dags för näringslivet att ta ledningen och makten i genderfrågorna.

Just nu förbereder jag att ta emot Kvinnoforums nye ledamot Zanyar Adami. Zanyar och jag har startat det nya samarbetet med ett seminarium på Moderna Dansteatern om: ”Olika verkligheter och verkliga olikheter – Gender som tolkning och verktyg.”

I morgon blir det ett till seminarium med Zanyar på Kvinnoforum om ”Gender och kultur.”

Bam Björling