Svenska företag på efterkälken i genderkonkurrens.

Förra veckan deltog jag i ett EU samtal om gender. Det handlade om metoder för att implementera gender i större system som myndigheter, kommuner, regeringskanslier osv samt i företag. Jag deltog framförallt i utbytet av erfarenheter från arbete inom större och medelstora företag. En del företag går sin egen väg och arbetar med genderperspektiv som en del av nödvändiga investeringar för framtiden. Andra försöker så gott de kan att följa statliga planer och strategier för hur tjänstemän och politiker anser att policy, handlingsplaner och metoder ska utformas och tillämpas.

Det är svårt att tänka sig något annat område där näringslivet skulle frånhända sig ansvaret att utforma sina egna styrmedel. En retorisk fråga är förstås: Hur kan näringslivets ledare tro att personer som inte kan deras branscher, inte förstår deras villkor etc, plötsligt ska vara de som bäst kan styra arbetet med implemntering av genderperspektiv? Som en ledare från ett större bilföretag frågade när han förstod att jag kom från Sverige: ”Har svenska företagsledare verkligen råd att inte bestämma själva?” Ja, det frågar jag mig också. Vad är det med oss svenskar och jämställdhets och diversityfrågor? På det här området är det som om det endast är ett fåtal statliga jämställdhetstjänstemän som kan bestämma varför, vad, hur och när. Och som kan definiera vad som är rätt och vad som är fel. En annan företagsledare från en europeisk byggnadsföretag beskrev för mig: ”Genderperspektiv är en av våra viktigast konkurrensfördelar. Vi arbetar med step by step process i process.” Han har så rätt så rätt. Jag undrar hur de kommer sig att företag i vissa länder ligger så långt före Sverige? Kan det vara så att när allt ansvar i dessa frågor lämnats till/tagits över av staten, den goda modern, så har svenska företag kommit på efterkälken i ett globalt perspektiv? Ja, så är det nog dessvärre. Å andra sidan finns det säker hungriga framåtblickande företag i Sverige som snart inser konkurrensfördelen med genderperspektiv som del av sina styrmedel. Jag håller tummarna att de nu slutar att böja nacken inför statens traditionella jämställdhetskör och tar makten och initiativet. Ett annat alternativ är förstås om nuvarande regering ser till att det kommer till stånd ett modernt jämställdhetsarbete.

 

Den Indiska paradoxen

”The Indian script is different” sade G. Gopalakrishnan, chef Tata & Sons, Indien vid Globe Forum konferensen. Konferensen är för att stimulera affärsutbyte mellan Norden och växande ekonomierna; Indien, Kina och Öst-Europa. Han visade med olika exempel på att Indiens utveckling i flera avseenden går på tvärs mot hur utvecklingen i Europa gör. En konsekvens är därför att det är föga framgångsrikt att använda samma strategier och koncept i för att göra affärer och utveckla näringsliv i Indien som i t ex Sverige.

Han, liksom övriga tre manliga talare, pratade näringslivsstrategier och globalisering på abstrakt nivå. När de tog exempel lät det så här. ”Every guy”, ”he” osv. Det framgick med all tydlighet att dessa män medvetet eller omedvetet uppfattar att de som utvecklar näringsliv och gör affärer uteslutande är män. Att inte vara uppmärksam på bristerna i detta synsätt är givetvis aningslöst och icke strategiskt och dessutom rätt omodernt. Inte minst då möjliga marknader och affärspotential förbises, men dessutom har det dessvärre också ett starkt singnalvärde, inte minst för unga människor.

I panelen innan talade fyra kvinnor på samma tema: en president, en minister, en ambassadör och en bank chef. Maud Olofssons anförande gör skillnaderna i synsätt tydliga. Maud Olofsson framhöll bl a vikten av att arbeta globalt och lokalt samtidigt. Som exempel tog hon organisationen Hand in Hand i Tamilado i Indien (med Percy Barnevik) som senaste två åren bidragit till att 120 000 kvinnor nu försörjer sig genom eget företagande. Samtidigt arbetar organisationen med långsiktigt förändringsarbete (bl a tillsammans med Kvinnoforum i Sverige). Alla de kvinnliga talarna tog konkreta exempel och gav också konkreta förslag på omedelbara konkreta åtgärder.

Samtalsledaren, en man, tog tyvärr inte vara på den möjlighet som Globe Forum bjöd på; ett tillfälle att ha en panel med manliga ledare och en panel med kvinnliga ledare som talade utifrån samma tema. En gendermedveten samtalsledare däremot skulle kunna ha gett ytterligare en dimension till den annars mycket intressanta och stimulerande diskussionen. Ny chans nästa år Globe forum att ta ytterligare ett steg framåt i arbetet med den globala affärsstrategiska näringslivsutvecklingen med gendermanagement som ytterligare ett verktyg!

En eloge ändå till Globe Forum även detta år. Mer än en tredjedel av talarna är kvinnor. Globe Forum har insett att diversity är av avgörande betydelse för näringsliv och affärsutveckling. Bara det gör mig riktigt upplyft.

I Indien möter vi som arbetar där dels betydligt fler framgångsrika kvinnor i hög position än i Sverige, dels ett obönhörligt kvinnoförtryck och nedvärdering av flickor och kvinnor. En kvinnosyn som leder till att: små flickfoster aborteras, små flickbäbisar mördas, en mycket stor del av alla små flickor inte får gå i skolan, kvinnor som inte sköter sig t ex har för lågt brudpris, föder fel barn etc bränns på bål osv. Det är också en del av den indiska paradoxen.

I affärssamverkan med Indien är det nödvändigt att se dessa paradoxer. Nu när det svenska affärsutbytet med Indien förhoppningsvis ökar vill jag uppmana företagen att också samverka med verksamheter som Hand in Hand och Kvinnoforum. Ett humanistiskt näringsliv är vår globala framtid.

 

Det är dags för det svenska näringslivet att ta över initiativet i jämställdhetsfrågan och inte längre låta sig hunsas av jämställdhetspolitiker och kvinnorörelse.

Igår deltog jag i Investors stämma i ett till sista plats fyllt Folkets Hus i Stockholm. Gudrun Schyman deltog som ägare och drev upp jämställdhetsfrågan på banan. Det är utmärkt att politiker gör det de har i uppdrag att göra; att driva frågor och göra synligt för allmänhet, media och beslutsfattare hur förhållanden skulle kunna förbättras.

Däremot är konfrontation som enda kommunikationsstrategi inte det klokaste valet. Dessvärre förändras faktiskt situation sällan enbart av barrikadkamp. Ofta leder det snarare till att de som ska påverkas går i försvar och olika meningsföreträdare polariseras. Så skedde också i fallet Investor. Fokus blev att företagsledningen försvarade sin egen vilja och duglighet på området. Det är det klassiska mönstret. Företagsledningar tvingas eller väljer att spela med i kvinnorörelsens agenda: det gäller att synas och höras på barrikaderna och alla som inte är med till hundra procent är fienden. I Investors fall är då ”Maktens Män” som är fienden. Ett sådant synsätt leder inte framåt.

Det som leder framåt är att näringslivet tar över initiativet i frågan. Varför finner sig styrelser och operativa ledare att låta sig hunsas av jämställdhetsministrar (tidigare) och en kvinnorörelse som har marginell erfarenhet av näringslivets villkor? Varför finner sig ledningarna i att ständigt få smäll på fingrarna och bli uppläxade som små pojkar några gånger om året (årsstämmor, HM:s jul annonsering, och 8.e mars).

Genderperspektiv är en viktig del av diversity-managment, som är ett av företagens viktigaste instrument för att öka nytänkande, precision i kund- och marknadsanalyser, rekrytering, intern och extern kommunikation, chefsutveckling etc etc. Och därmed öka företagets effektivitet och vinst, vilket är ägarnas intresse samt styrelsens och den operativa ledningens uppdrag. När det gäller diversity-managment är gender dvs olikheter mellan kvinnor och män den faktor som ger flest positiva resultat när sk gender-managment används som metod.

Vilken styrelse och operativ ledning vill eller kan undlåta att använda ett av de styrmedel som ökar deras företags möjlighet att öka sin framgång? Vilken företagsledning vågar riskera att bli frånkörda av mer strategiskt kloka konkurrenter? Det är en avgörande fråga för ägarna. Den har Gudrun Schyman drivit fram på agendan för en stund. Nu är det dags för näringslivet att ta ledningen och makten i genderfrågorna.

Just nu förbereder jag att ta emot Kvinnoforums nye ledamot Zanyar Adami. Zanyar och jag har startat det nya samarbetet med ett seminarium på Moderna Dansteatern om: ”Olika verkligheter och verkliga olikheter – Gender som tolkning och verktyg.”

I morgon blir det ett till seminarium med Zanyar på Kvinnoforum om ”Gender och kultur.”

Bam Björling