Hur långt räcker det att se bara det egna perspektivet?

Åter i vårvackra Sverige efter en vecka utan mail och med en mycket oberäknelig telefon fortsätter jag hela helgen i samma avslappade stil. Och det går alledelse utmärkt. Nästan i alla fall. Där jag var tillbringade jag mycket tid med några personer som jag inte hade något språk gemensamt med. Helt olika värderingar och uppfattningar om vad om hur man beter sig. Våra värderingar är till stora långt från varandra. I situationen var vi beroende av att tala med varandra och att komma överens. Och helst att tycka om varandra och lära käna varandra. Och det gjorde vi. Men det var inte enkelt. Vi fick alla se och tänka i helt andra banor och ställa oss i helt nya hörn för att verkligen se och förstå ur andra perspektiv än våra egna.

När jag var liten och bråkade med mina syrror sade min mamma: ”ställ dig i dörren och titta på dig själv.” Och det gjorde jag, mentalt alltså, och då såg jag med helt andra ögon. (Ofta såg jag hur egotrippad jag var). Det var en handfast metod för att tvinga sig själv att se ur ett annat perspektiv. inte så dumt.

I går kväll lyssnade jag till Kofi Annan när han talde om samma sak. Han sade bl a att det inte längre går att se endast till sitt eget lands intresse. Frågorna är transnationella och alla är beroende av varandra. Det är ett banalt konstaterande men samtidigt så klokt. Ofta är det banala – det som verkar så självklart, inte alls självklart när man tänker efter. Om vi oftare faktiskt levde efter det som vi tycker är så banalt och självklart skulle världen se mycket annorlunda ut. Och att behöva påpeka att det sällan är bra för någon att enbart se ur sitt eget perspektiv är banalt men samtidgt så klokt. För det är så svårt, så svårt att vidga seendet, att se ur andras perspektiv och att höja blicken ur den egna etnocentriciteten.

Jag önskar att många lyssnar på Kofi Annanoch gör som min mamma säger, då kommer beslut på alla nivåer att bli vettigare. Det spelar ingen roll om det handlar om att lösa klimatfrågan eller att se till att en familj fungerar så bra som möjligt.

Under 70-talet drevs frågan polariserat. Tanken var då att det antingen var bra för kollektivet (det var så vi uttryckte oss på den tiden) eller så var det bra för den egna personen. Jag som varit med i scourörelsen och lärt mig att patrullens bästa är bereonde av också mitt bästa som person, vacklade fram och tillbaka i denna polarisering. Insåg sedan att det nog är som med fotboll. Man kan göra det som är det ultimat bästa på personlig nivå och samtidigt göra det som är bäst för hela laget (familjen, arbetsplatsen, landet, världen). Förutsättningen är att man måste ha koll på vad de andra kan, gör och tänker. Då blir både den egna prestationen och gruppens den bästa. Och så är det på arbetsplatser. De som ser till helheten presterar också det som är bäst för det egna uppdraget. Ska försöka komma ihåg det en stund. Som sagt det är inte lätt.

 

Den Indiska paradoxen

”The Indian script is different” sade G. Gopalakrishnan, chef Tata & Sons, Indien vid Globe Forum konferensen. Konferensen är för att stimulera affärsutbyte mellan Norden och växande ekonomierna; Indien, Kina och Öst-Europa. Han visade med olika exempel på att Indiens utveckling i flera avseenden går på tvärs mot hur utvecklingen i Europa gör. En konsekvens är därför att det är föga framgångsrikt att använda samma strategier och koncept i för att göra affärer och utveckla näringsliv i Indien som i t ex Sverige.

Han, liksom övriga tre manliga talare, pratade näringslivsstrategier och globalisering på abstrakt nivå. När de tog exempel lät det så här. ”Every guy”, ”he” osv. Det framgick med all tydlighet att dessa män medvetet eller omedvetet uppfattar att de som utvecklar näringsliv och gör affärer uteslutande är män. Att inte vara uppmärksam på bristerna i detta synsätt är givetvis aningslöst och icke strategiskt och dessutom rätt omodernt. Inte minst då möjliga marknader och affärspotential förbises, men dessutom har det dessvärre också ett starkt singnalvärde, inte minst för unga människor.

I panelen innan talade fyra kvinnor på samma tema: en president, en minister, en ambassadör och en bank chef. Maud Olofssons anförande gör skillnaderna i synsätt tydliga. Maud Olofsson framhöll bl a vikten av att arbeta globalt och lokalt samtidigt. Som exempel tog hon organisationen Hand in Hand i Tamilado i Indien (med Percy Barnevik) som senaste två åren bidragit till att 120 000 kvinnor nu försörjer sig genom eget företagande. Samtidigt arbetar organisationen med långsiktigt förändringsarbete (bl a tillsammans med Kvinnoforum i Sverige). Alla de kvinnliga talarna tog konkreta exempel och gav också konkreta förslag på omedelbara konkreta åtgärder.

Samtalsledaren, en man, tog tyvärr inte vara på den möjlighet som Globe Forum bjöd på; ett tillfälle att ha en panel med manliga ledare och en panel med kvinnliga ledare som talade utifrån samma tema. En gendermedveten samtalsledare däremot skulle kunna ha gett ytterligare en dimension till den annars mycket intressanta och stimulerande diskussionen. Ny chans nästa år Globe forum att ta ytterligare ett steg framåt i arbetet med den globala affärsstrategiska näringslivsutvecklingen med gendermanagement som ytterligare ett verktyg!

En eloge ändå till Globe Forum även detta år. Mer än en tredjedel av talarna är kvinnor. Globe Forum har insett att diversity är av avgörande betydelse för näringsliv och affärsutveckling. Bara det gör mig riktigt upplyft.

I Indien möter vi som arbetar där dels betydligt fler framgångsrika kvinnor i hög position än i Sverige, dels ett obönhörligt kvinnoförtryck och nedvärdering av flickor och kvinnor. En kvinnosyn som leder till att: små flickfoster aborteras, små flickbäbisar mördas, en mycket stor del av alla små flickor inte får gå i skolan, kvinnor som inte sköter sig t ex har för lågt brudpris, föder fel barn etc bränns på bål osv. Det är också en del av den indiska paradoxen.

I affärssamverkan med Indien är det nödvändigt att se dessa paradoxer. Nu när det svenska affärsutbytet med Indien förhoppningsvis ökar vill jag uppmana företagen att också samverka med verksamheter som Hand in Hand och Kvinnoforum. Ett humanistiskt näringsliv är vår globala framtid.