juni 2008


Bissen – hallå!?!

Bänkande mig förväntansfull framför TV: n igår för att heja fram Sverige. Fick sitta ensam då dottern var på entreprnörsläger och maken definitiv inte använder tid till fotboll. Redan efter fem minuter stod det klart att vi (jag är väldigt mycket vi med alla, stunder som dessa) inte skulle klara ens oavgjort. Allt var defensivt, segt och fantasilöst och ingen spelare syntes överhuvudtaget. Och var fanns Bissen, om jag får fråga? Det är inte bara för att jag är från Eskilstuna, som jag frågar utan för att det hade behövts en spelare som vågar våga. Med andra ord igår var svenskarna alldeles för svenska – ingen fick sticka ut.

Tjejerna

Tjejfotboll är häftigare. Och att vara fotbollstränare för flickor är något av det roligaste som finns. Det är skillnad mellan pojkar och flickor oavsett vad rättänkande könsmaktsordnings-ideologer än hävdar. Glöm det! Det går inte att få fram ett bra lag om inte tränarna fattar det.

Det är t ex betydligt lättare som tränare att få pojkar att följa regler och sätta sig över vänskapsband. Långt upp i ålder hittar tjejerna på egna regler för att inte bryta mot vänskapsregler. Den som har tränat småtjejerna vet att ibland ska alla eller ingen stå i målet. Eller så är det världsolycka om en tjej inte får bolla tillsammans med bästisen. Eller så springer någon till skogs för att hennes känslor har sårats och mina manliga tränarkollegor bara skakar på huvudet och fattar noll. osv. osv.

Tjejer och killar tänker och spelar också fotboll på olika sätt. En klok känd manlig tränare sade härom året att han bedömde att fotbollen skulle bli mycket bättre om det gick att kombinera spelsätten. Byt Lagerbäck mot Marika Domanski Lyfors.

Bra fotbollstränare skapar framtidens ledare

Under mina år som fotbollstränare njöt jag allra mest av att få medverka till att mina tjejer presterade det ultimat bästa både för egen del och för laget. För att vara skarp på det senare krävs strategiskt tänkande. Och att träna flickor i det är att öka deras möjligheter i deras framtida arbetsliv. De som är bra i lagsporter har goda förutsättningar att bli bra chefer och ledare.

Fotbollsförbundet – walk your talk!

Mindre roligt, för att inte säga obegripligt kasst, är att villkoren fortfarande är så aningslöst och fördomsfullt olika för pojk- och flickfotboll. Jag och många tjejtränare har gång på gång konstaterat att kill-lagen får sno åt sig de bästa träningstiderna. Likaså går de mesta av pengarna som tjejerna är med och sliter ihop till killfotbollen. Det är aningslöshet – att varken män eller kvinnor ser mönstren som sätter killar först och tjejer i andra hand. Men det är också medvetna beslut om att killarna är viktigare – ”och det tycker alla; publik, sponsorer, föräldrar – och det måste vi ta hänsyn till i våra beslut”. Det är bara korkat att säga och göra så. I många år har fotbollsförbundet sagt att de har jämställdhetsarbete. Utmärkt, men precis som i fotbollen är det resultatet som räknas. Det räcker inte med att snacka traditionell svensk jämställdhet – det behövs inte mycket för att öka gendermedvetenheten men det behövs rätt och skarpa insatser och det är nödvändigt för att göra fotbollen bättre. För att inte tala om demokratin.

Förslag: Alla klubbar som sätter killar före tjejer i sitt arbete, och det är de flesta (tro mig, jag har i många år mött ett stort antal klubbar och lag t ex inom St Eriks, Aros, Gothia-kupperna), skickar tillbaka sina statsanslag. Anslagen förutsätter sedan många år jämställdhet. Alltså är det orättfärdigt mottagna skattemedel som används i flertalet klubbar runt om i landet. ”Money talks” som bekant. Fram för en bättre fotboll!

Bam

”Det är ett mirakel – jag förstår inte vad som har hänt” Det sade en av mammorna på skolavslutningen på Xist skolan idag. Idag när nästan 50 flickor går ut i fortsatt liv och vet att de vill och att de kan. Mellan 80-90% av flickorna kommer att komma in på nationella programmet eller folkhögskola. De är de flickor som ofta inte alls varit i skolan på flera år och som har IG i alla eller de flesta ämnena. De är de flickor som blivit mobbade av kompisar och lärare, som är hemlösa, har drogproblem, ätstörningar, skär sig (ett år hade alla flickorna självskadebeteenden när de kom till oss), är hemlösa, utsatta för övergrepp osv.

Alla flickorna grät när de fick sina personliga utlåtanden och sina betyg. Mamman som talade om mirakel har vägrat att komma till föräldramöten i flera år. ”Varför ska jag komma och höra hur jag och min dotter är helt värdelösa. Hennes dotter hade ett G, många VG och ett MVG. Och det är ett mirakel om man jämför med hur det oftast är. Men egentligen är det enkelt och självklart. Alla flickor och pojkar kan lyckas i skolan. Det enda som krävs är att det blir mötta på rätt sätt.

Precis som mamman får vi också höra att flickorna är hopplösa och värdelösa. ”Ni kan ta henne för henne finns det inget hopp”. Men det gör det. Under ett år är de på Xist och blir sedda och hörda och lär sig lära sig och att de kan. De går nu ut i livet med huvudet högt i stället för böjt.

I höst kommer 80 nya flickor att ha denna möjlighet. Och alla ni beslutsfattare kan glädja er åt att dessa flickor kommer att lyckas i skola och arbete och i sina liv. De kommer därmed inte kosta samhället de som de annars med säkerhet skulle ha gjort.

Bam

Xist-skolan drives av stiftelsen Kvinnoforum www.kvinnoforum.se