Hur gör jag för att aidstesta mig? Jag vill inte att någon ska få veta. ”En 16-årig flicka vänder sig till mig, hon har ingen annan hon törs vända sig till. Hon har noll koll på risker och då det visade sig att en kille hon haft tillfälligt sex med är hiv/positiv och har hepatit C vänds hennes liv upp och ned.

Kvinnoforum började arbeta med aidsfrågor i slutet av 80-talet. Vid FN:s första konferens ansvarade KvF för temat kvinnor och hiv/aids. KvF gick i spetsen för en mängd initiativ och tog fram flertal kunskapsöversikter t.ex. ”Kan jag, vill jag törs jag och får jag föda barn som hiv-positiv”. När ansvariga aktörer i samhället tog ansvar minskade KvF sina insatser i Sverige.

De senaste åren har det blivit alltmer uppenbart att den unga generationen sviks genom att de invaggas i en falsk säkerhet. För två år sedan bestämde KvF att åter driva förebyggande arbete. KvF var starkt oroade över ökningen av sexuellt överförbara sjukdomar inklusive hiv/aids bland flickor och pojkar. Än mer oroväckande finner vi ansvariga myndigheters attityd. Det finns idag mycket lite kunskap och engagemang för preventivt arbete bland unga. När KvF tog initiativ bl.a. genom vårt nätverk av forskare, barnmorskor, ungdomsmottagningar och NGO:s fanns inget gensvar från regering och myndigheter. Inga ansvariga som hade tid med frågan och framförallt inga resurser.

Det är som vanligt i Sverige. När ett problem efter många år äntligen definieras som problem så sker insatser. Frågan är avklarad och läggs till handlingarna. Hållbara strategier verkar vara bristvara.

Samtidigt fortsätter unga flickor och pojkar att p.g.a. av dålig information och aningslöshet smittas av olika STD sjukdomar med stor risk för de drabbade att inte kunna skaffa barn. Och om de smittas av hiv tvingas de leva ett komplicerat liv fullt av restriktioner, lidande och risker.

Det är ett svek mot de unga.

Lika svekfullt är det att göra flickor till offer t ex som i senaste tidens mediahantering av de s.k. ”hivmännen”. Flickorna framställs som de är helt oförmögna att fatta egna beslut. I den svenska jämställdheten är det ett mantra att flickor och kvinnor ska ha rätt till att ha fri sex, att följa vem som helst hem osv. Självfallet är det allas rätt men samtidigt har vi underlåtit att lära ut att riskbedömning och självbevarelsedrift är nödvändig i vardagsverkligheten. Det gäller förstås både flickor och pojkar. Men för att kunna göra vettiga riskbedömningar måste de unga flickorna och pojkarna känna till riskerna och där har regering och myndigheter ett stort ansvar. Myndigheterna har invaggat föräldrar i tron att staten tar ansvar så fort det blir problem med barn och unga. Det betyder att de unga idag i fråga om information om Hiv/Aids och STD sjukdomar blir svikna av både föräldrar och ansvariga myndigheter/instanser.

Jag vill uppmana regeringen, landsting, kommuner, socialstyrelsen och folkhälsoinstitutet att ändra på detta. Inse allvaret i ökningen av Hiv/Aids och andra sexuellt överförbara sjukdomar bland unga. Satsa nu och gör det tillsammans med NGO:s.

Som vanligt: det behövs inte stora resurser. Det behövs rätt resurser.