Moderaternas partisekreterare Per Schlingmann gör i veckan i SvD en uppfriskande klok
analys av partiväsendets inre logik. Han pekar på hur den traditionella uppbyggnaden riskerar
att leda till demokratiska problem. Självklart är det så.formerna för föreningsliv, som utvecklades för mer än ett decennium sedan, inte passar de förutsättningar som gäller idag.
Det är min förhoppning att Per Schlingmann ska fortsätta den inslagna vägen att granska och utveckla formerna för demokrati i Sverige. Vid en internationell konferens anordnad av CIVICUS (global organisation för civila samhälleliga organisationer) togs Sverige upp som ett exempel på ett land där många människor har lite inflytande över sin egen vardag och samhällsutveckling.
Med nyfikenhet och uppenbar vilja skissar Per Schlingmann olika vägar för att öka människors möjlighet och vilja att ta sig in i partierna. Det är bra. Ännu bättre är när de nya Moderaterna tillsammans med Alliansen bestämmer sig för att det är framförallt staten som i grunden måste reformeras för att demokrati ska ha en möjlighet i Sverige. Jag uppmanar Per Schlingmann att börja granskningen med regeringskansliet.
Min erfarenhet från arbete inom regeringskansliet, kommun och landsting, är att tjänstemännen ofta har sin egen dagordning och kör över politikerna. De gör de i kraft av sitt tolkningsföreträde av hur regelsystem ska tolkas, genom sin erfarenhet av vad som tidigare genomförts, vad som provats etc. När jag arbetade i regeringskansliet var det fullständigt klart vad som skulle läggas fram eller inte läggas fram i underlagen till politikerna. På så sätt styr tjänstemän.
Svenska folket väljer sina politiker för deras program och inriktning. Svenska folket väljer inte politiker för att de ska bli överkörda av tjänstemän. Det är politikerna som ska ha makten – inte tjänstemännen.
Denna styrning görs ofta med elegans och osynlighet, ibland i total okänslighet för maktmissbruket. Exempel på det senare är när jag i december talade med departementsrådet för jämställdhetsfrågor. I samtalet meddelade hon ”det kommer inte att bli någon förändring av jämställdhetsarbetet bara för att vi bytt regering eftersom det är jag som kan frågorna och bestämmer”. Hon är dessvärre inte ensam. I mitt arbete möter jag ofta tjänstemän som beskriver hur de ignorerar och nonchalerar Alliansens viljeinriktning och förslag. De vinklar underlagen utifrån sin egen agenda. Dvs de undergräver demokratin.
Jag är helt övertygad om att politikerna väl vet att de ofta blir desavouerade utåt samt hindrade och nonchalerade internt. Så vill inte svenska folket att Sverige ska ledas.
Det ska bli spännande att se hur den demokratiengagerade Per Schlingmann nu löser politikerna från tjänstemännens bojor ……det är vår.