Bam Björlings Blogg

”The Indian script is different” sade G. Gopalakrishnan, chef Tata & Sons, Indien vid Globe Forum konferensen. Konferensen är för att stimulera affärsutbyte mellan Norden och växande ekonomierna; Indien, Kina och Öst-Europa. Han visade med olika exempel på att Indiens utveckling i flera avseenden går på tvärs mot hur utvecklingen i Europa gör. En konsekvens är därför att det är föga framgångsrikt att använda samma strategier och koncept i för att göra affärer och utveckla näringsliv i Indien som i t ex Sverige.

Han, liksom övriga tre manliga talare, pratade näringslivsstrategier och globalisering på abstrakt nivå. När de tog exempel lät det så här. ”Every guy”, ”he” osv. Det framgick med all tydlighet att dessa män medvetet eller omedvetet uppfattar att de som utvecklar näringsliv och gör affärer uteslutande är män. Att inte vara uppmärksam på bristerna i detta synsätt är givetvis aningslöst och icke strategiskt och dessutom rätt omodernt. Inte minst då möjliga marknader och affärspotential förbises, men dessutom har det dessvärre också ett starkt singnalvärde, inte minst för unga människor.

I panelen innan talade fyra kvinnor på samma tema: en president, en minister, en ambassadör och en bank chef. Maud Olofssons anförande gör skillnaderna i synsätt tydliga. Maud Olofsson framhöll bl a vikten av att arbeta globalt och lokalt samtidigt. Som exempel tog hon organisationen Hand in Hand i Tamilado i Indien (med Percy Barnevik) som senaste två åren bidragit till att 120 000 kvinnor nu försörjer sig genom eget företagande. Samtidigt arbetar organisationen med långsiktigt förändringsarbete (bl a tillsammans med Kvinnoforum i Sverige). Alla de kvinnliga talarna tog konkreta exempel och gav också konkreta förslag på omedelbara konkreta åtgärder.

Samtalsledaren, en man, tog tyvärr inte vara på den möjlighet som Globe Forum bjöd på; ett tillfälle att ha en panel med manliga ledare och en panel med kvinnliga ledare som talade utifrån samma tema. En gendermedveten samtalsledare däremot skulle kunna ha gett ytterligare en dimension till den annars mycket intressanta och stimulerande diskussionen. Ny chans nästa år Globe forum att ta ytterligare ett steg framåt i arbetet med den globala affärsstrategiska näringslivsutvecklingen med gendermanagement som ytterligare ett verktyg!

En eloge ändå till Globe Forum även detta år. Mer än en tredjedel av talarna är kvinnor. Globe Forum har insett att diversity är av avgörande betydelse för näringsliv och affärsutveckling. Bara det gör mig riktigt upplyft.

I Indien möter vi som arbetar där dels betydligt fler framgångsrika kvinnor i hög position än i Sverige, dels ett obönhörligt kvinnoförtryck och nedvärdering av flickor och kvinnor. En kvinnosyn som leder till att: små flickfoster aborteras, små flickbäbisar mördas, en mycket stor del av alla små flickor inte får gå i skolan, kvinnor som inte sköter sig t ex har för lågt brudpris, föder fel barn etc bränns på bål osv. Det är också en del av den indiska paradoxen.

I affärssamverkan med Indien är det nödvändigt att se dessa paradoxer. Nu när det svenska affärsutbytet med Indien förhoppningsvis ökar vill jag uppmana företagen att också samverka med verksamheter som Hand in Hand och Kvinnoforum. Ett humanistiskt näringsliv är vår globala framtid.

Moderaternas partisekreterare Per Schlingmann gör i veckan i SvD en uppfriskande klok
analys av partiväsendets inre logik. Han pekar på hur den traditionella uppbyggnaden riskerar
att leda till demokratiska problem. Självklart är det så.formerna för föreningsliv, som utvecklades för mer än ett decennium sedan, inte passar de förutsättningar som gäller idag.

Det är min förhoppning att Per Schlingmann ska fortsätta den inslagna vägen att granska och utveckla formerna för demokrati i Sverige. Vid en internationell konferens anordnad av CIVICUS (global organisation för civila samhälleliga organisationer) togs Sverige upp som ett exempel på ett land där många människor har lite inflytande över sin egen vardag och samhällsutveckling.

Med nyfikenhet och uppenbar vilja skissar Per Schlingmann olika vägar för att öka människors möjlighet och vilja att ta sig in i partierna. Det är bra. Ännu bättre är när de nya Moderaterna tillsammans med Alliansen bestämmer sig för att det är framförallt staten som i grunden måste reformeras för att demokrati ska ha en möjlighet i Sverige. Jag uppmanar Per Schlingmann att börja granskningen med regeringskansliet.

Min erfarenhet från arbete inom regeringskansliet, kommun och landsting, är att tjänstemännen ofta har sin egen dagordning och kör över politikerna. De gör de i kraft av sitt tolkningsföreträde av hur regelsystem ska tolkas, genom sin erfarenhet av vad som tidigare genomförts, vad som provats etc. När jag arbetade i regeringskansliet var det fullständigt klart vad som skulle läggas fram eller inte läggas fram i underlagen till politikerna. På så sätt styr tjänstemän.
Svenska folket väljer sina politiker för deras program och inriktning. Svenska folket väljer inte politiker för att de ska bli överkörda av tjänstemän. Det är politikerna som ska ha makten – inte tjänstemännen.

Denna styrning görs ofta med elegans och osynlighet, ibland i total okänslighet för maktmissbruket. Exempel på det senare är när jag i december talade med departementsrådet för jämställdhetsfrågor. I samtalet meddelade hon ”det kommer inte att bli någon förändring av jämställdhetsarbetet bara för att vi bytt regering eftersom det är jag som kan frågorna och bestämmer”. Hon är dessvärre inte ensam. I mitt arbete möter jag ofta tjänstemän som beskriver hur de ignorerar och nonchalerar Alliansens viljeinriktning och förslag. De vinklar underlagen utifrån sin egen agenda. Dvs de undergräver demokratin.

Jag är helt övertygad om att politikerna väl vet att de ofta blir desavouerade utåt samt hindrade och nonchalerade internt. Så vill inte svenska folket att Sverige ska ledas.

Det ska bli spännande att se hur den demokratiengagerade Per Schlingmann nu löser politikerna från tjänstemännens bojor ……det är vår.

…eller Om ni inte lyder blir Kvinnoforum stoppade.

Igår såg jag en repris på en intervju med Petra Östergren och Kjell Bergqvist där samtalet mest handlade om sex och porr. Det var ett ovanligt samtal genom att framförallt Kjell var ödmjuk. I den här typen av program älskar TV att bussa ihop några kombatanter som ska tycka helt olika. Kjell beskrev hur han när han kom hade en bestämd uppfattning att porr är förtryckande. Efter att ha samtalat med Petra såg han i stället att verkligheten är komplex det sällan finns svart och vita svar. Tankeväckande.

Det för över till regeringskansliets jämställdhetsenhet som är typfallet av ”rätt och fel” samt ”vän eller fiende” politik. I början av förra regeringsperioden var Kvinnoforum kallade till ett möte med högsta ansvariga tjänsteman på enheten, Marianne Laxén samt hennes vapendragare Gunilla Ekberg. Jag och mina kollegor blev uppläxade för att vi i våra rapporter om människohandel skrev fel saker. Med rödpenna hade regeringstjänstemännen strukit under vad vi, som fri samhällelig aktör, inte fick skriva. Det var en anmärkningsvärd situation. Om det inte var ett så anmärkningsvärt övergrepp skulle jag tyckt det var intressant med det maktmissbruk dessa två så ogenerat utövade. Jag har arbetat några år i regeringskansliet och vet hur en del tjänstemännen hade sin egen dagordning bakom politikernas rygg.

Självfallet underordnade sig inte Kvinnoforum regeringsbefallningen. Konsekvenserna blev absurda. Tjänstemännen började sprida de mest befängda uppgifter till våra samarbetspartners, politiker och media. T ex att Kvinnoforum var för prostitution. (Det beror på att tjänstemännen inte förstår skillnad i att arbeta med människor som lever i prostitution och kämpa för deras rättigheter och att vara för prostitution). Gunilla Ekberg lyckades också på ett internt möte få till det ( enl en mötesdeltagare) att Bam Björling t o m är för människohandel.

Detta kan låta pitoreskt när det återges så här men är givetvis mycket allvarlig i en demokrati. Vad leder det till att försöka sätta munkavle på dem som inte tycker exakt likadant som makten? Och varför är det just inom jämställdhetspolitiken, som de som inte till hundra procent håller med, demoniseras och utpekas som fienden.

Så fram för flera Kjell Bergqvist. Det behövs för demokratin och för utvecklingen i Sverige.